Personlighetspsykologi

Jag har valt att fördjupa mig inom området med människans personlighet. Jag tyckte det lät som ett intressant område eftersom det är både lärorikt och det berör oss alla eftersom vi alla är olika individer. Det är personligheten som utmärker en individ och särskiljer sig från andra människor. Individualiteten blir tydlig allteftersom människan utvecklas och mognar och när jag läste personlighetspsykologitexten uppstod det många olika frågeställningar och mycket som jag ansåg var väldigt intresseväckande. Men först och främst slog det mig frågan vad är egentligen personlighetspsykologi? Jag visste att det handlar om människans personlighet och att alla är olika, men jag vill veta lite mer om det innan jag tänker gå in lite närmare om det senare innan jag beskriver hur vissa problem och aspekter inom psykologin behandlas, diskuteras och hur det studeras av olika forskare.  Jag anser att det är viktigt att ha en grund att utgå ifrån innan man belyser olika problem. Min nästa fråga är hur kan människor vara så olika? Vad är det som påverkar oss? En annan fråga som jag ska besvara är hur mäter man personligheten och hur utformas den, och vad säger forskarna om det? Dessa frågor har väckts vid min läsning ur texten personlighetspsykologi. Jag anser att när jag har svarat på dessa frågor kommer jag få kunskaper om hur alla människor är olika samt och förstå hur olika personlighetsegenskaper förhåller sig till varandra och förstå hur samvariationen mellan ett större antal observerade variabler.  

Personlighetspsykologin handlar om de psykologiska skillnaderna mellan människor.
Människor skiljer sig påtagligt från varandra i sättet att tänka, bete sig och uppfatta händelser. Därför har en del psykologer försökt att beskriva de olika psykologiska processer som kan förklara individuella skillnader i perception, tänkesätt och beteende i specifika situationer. Ett annat sätt att närma sig studiet av människor olikhet är att förutsätta att människor skiljer sig åt därför att de har olika läggning, personlighet och temperament. Definitionerna av begreppet personlighet är otaliga. De mest inflytelserika personlighetsteorierna skiljer sig åt med avseende på var de lägger tyngdpunkten i förklaringen till personlighetsutveckling och till individens aktuella sätt att fungera. Det psykometriska synsättet på personlighet grundades på metoder att mäta underförstådda personlighetsegenskaper. Ideografiska och nomotetiska inslag är ett annat sätt att uttrycka personlighetspsykologin. Med ideografiska inslag menas kunskaper om specifika individer eller individuella psykologiska händelseförlopp. Med nomotetiska inslag fokuserar man mer på människors psykologiska fungerande i allmänna principer. Det är ett nomotetiskt synsätt på personlighet, därför att det betonar skillnader mellan grupper av individer vad gäller deras placering på vissa så kallade personlighetsdimensioner. De verktyg som används av de psykometriska personlighetspsykologerna är psykometriska tester och faktoranalytiska metoder. Genom att använda faktoranalys har personlighetspsykologer definierat fem personlighetsdimensioner som kan utgöra viktiga faktorer i människans beteende dessa är extraversion, behaglighet, plikttrohet, emotionalitet och intellekt. Men skillnader i hur forskare tillämpar den faktoranalytiska metoder har lett till meningsskiljaktigheter om vilka drag som är överordnade och vilka som är underordnade, olika teoretiker kan alltså ha egna åsikter om hur viktiga olika personlighetsfaktor är. Dessutom finns det fortfarande ett visst subjektivt inslag i hur man ska benämna personlighetsdrag. Icke desto mindre gör alla teoretiker antagandet att en individ uppvisar samma beteende i många olika situationer. En allmän kritik mot egenskapsteorier är därför att personlighetsdrag inte förutsäger beteende på ett tillförlitligt sätt i olika situationer. Målet för de olika teorierna är att göra en adekvat beskrivning av olika människors personlighetsmönster.
     I samband med psykoterapi och annan psykologisk behandling är detta något som har stor betydelse. Eftersom behandlingarna bygger på en analys av varje enskild patient sätt att fungera.
    
Ett mål för personlighetspsykologer är att kunna förutsätta hur människor kommer att bete sig i många situationer utifrån en kunskap om de personliga egenskaperna. Därför har personlighetspsykologer som studerat individuella skillnader haft en benägenhet att fokusera antingen på de grundläggande psykologiska processer som människor använder för att bearbeta information i specifika sammanhang. Eller på att försöka identifiera underliggande temperament och karaktärer som utmärker människor i olika utsträckning.

Forskningen inom personlighetspsykologin fokuserar på individuella skillnader. Hur vi är som personer, känslor, behov, emotion och vårt sätt att tänka. I modern forskning behandlas dels den del av personlighetspsykologin som fokuserar på personen som helhet och den del som handlar om personen både i sin interaktion med omgivningen och även delsystem av interagerande med processer som både är på medveten och omedveten nivå.
     Teorierna har utvecklats till psykologin där man tar hänsyn till hela personen. Interaktionen mellan individens beteende samt hur omgivningen är betydelsefull tar man också hänsyn till. B. F Skinner var en inlärningspsykolog som var en ledande för detta synsätt enligt det behavioristiska perspektivet som fokuserar på den yttre interaktionen. Han var också den företrädaren som hade stort inflytande på beteendeinriktad psykoterapi. I en behavioristisk personlighetsteori spelar miljön en avgörande roll, både i individens utveckling och i hans eller hennes aktuella sätt att fungera.
     Bortsett från den yttre interaktionen finns det andra teorier som lägger tonvikten vid inre processer såsom kognition, motivation och emotion alltså hur vi är som personer och hur vi agerar och vad vi har för behov och hur vi tänker som varje enskild individ. Aaron T. Beck född 1921 vad upphovsman till den kognitiva psykoterapin hit hör till exempel kognitiva personlighetsteorier som handlar om samspelet mellan emotion och kognition.
     Den klassiska psykoanalysenoch dess avläggare betonar tidiga relationers betydelse för uppkomsten av psykiska konflikter, vilka antas utgöra orsaken till problem senare i livet. Sigmund Freud lade grunden för psykoanalysen samt den psykodynamiska psykoterapin. Psykodynamiska teorier fokuserar på samspelet mellan olika medvetande nivåer, de omedvetna, medvetna och inre konflikter som uppstår mellan dessa.
     Även hit hör också självpsykologiska teorier som tar fasta på självkänsla och självbild som är viktigt för personens sätt att vara och fungera i livet samt att bygga upp sin personlighet.

Visst är alla individer olika. I vår vardag beskriver vi människor med olika personlighetsdrag. Om människorna är utåtriktade, trevliga, aggressiva etc. Dessa är termer som vi utgår ifrån de erfarenheter vi har från individen och använder oss av detta när vi skall beskriva oss själva och andra personer i vår omgivning.
      Enligt ”trait-psykologiska” traditionen måste vi använda dessa termer för att vi ska kunna tala om det som är väsentligt i mellan mänskliga relationer. Människors beteende varierar från den ena situationen till den andra, samma gäller för våra känslor och tankar. Vissa psykologer anser att det är fel att generalisera människor och säga att vissa personer är mer utåtriktade än andra, det handlar bara om i vilka situationer man befinner sig i och framför allt i vilket emotionellt tillstånd man är i.
     Människans personlighetsdrag kan mätas med olika test, där personligheten kan vara lika men beteendet som testpersonerna har kan vara olika. Trait-psykologin studerar, med utnyttjande av data från test och av statistiska metoder för bearbetning av data, olika personlighetsdrags betydelse för beteendet och hur de förhåller sig till varandra och det gör man genom en faktoranalys som är en statistisk metod man använder för att studera olika personlighetsmått och för att se hur det samvarierar.
     Under de senaste decennierna har en kognitivt inriktad personlighetsteori, som betonar den aktuella, mer eller mindre medvetna informationsbearbetningens roll för individens sätt att fungera, vuxit sig stark.

Raymond B. Cattell ansåg att psykologin behövde ett klassifikationssystem för personlighetens grundläggande beståndsdelar. Han använde sig av faktoranalysen och med dem ville han visa att det ligger 16 faktorer som ligger till grund för varje människas personlighet.
     Hans Eynseck byggde vidare på Cattells idé och han reducerade de 16 faktorer till två grundläggande dimensioner: extraversion/introversion och neuroticism. Neuroticism innebär att man är lugn och samlad som person medan extraversion/introversion beskriver hur utåtriktad en människa är. Han ansåg också att dessa hade en biologisk bakgrund. Biologiska förklaringar till mänsklig funktion och dysfunktion har alltmera kommit att intressera personlighetspsykologerna, dels (som en följd av den snabba utvecklingen inom mikrobiologi och beteendegenetik) vad avser genetiska faktorers roll i utvecklingsprocessen, dels (som en följd av de senare årens utveckling inom endokrinologi, farmakologi, psykofysiologi och neuropsykologi) vad gäller biologiska faktorers roll i individens aktuella sätt att fungera. Både forskare och psykologer är ense om att personligheten formas av olika faktorer och är ständigt ett dynamiskt samspel mellan psykologiska, biologiska och sociala faktorer.

Psykologin fick sin vändpunkt 1990 enligt Paul Costa och Robert McCrae som anser ha upptäckt de fem mest grundläggande personlighetsdimensionerna. Denna femfaktorsmodell gav trait-psykologin ett stort steg i utvecklingen. Denna modell innehåller neuroticism och extraversion/interversion och ytterligare tre dimensioner öppenhet, målmedvetenhet och vänlighet. The Big Five är samlingsnamnet för Eysencks dimensioner och de övriga tre. Man kan ju då fråga sig själv om denna femfaktormodell är realistisk och vad är det man har uppnått med den. De olika förespråkarna för modellen har olika argument. Goldberg menar att personlighetstermerna visar en god tvärkulturell överensstämmelse och att de fem faktorerna dyker upp i andra språk och kultursfärer. McCrae och Costa menar att det finns överensstämmelse mellan skattningar av t.ex. livspartner eller bekanta på dessa fem faktorer. Watson och Clark menar att de fem faktorerna visar på ganska distinkta kopplingar med mått på andra personlighetsskillnader. Dessa är motiv, känslor och interpersonellt fungerande. Neuroticism är bland annat förknippat med en att man upplever negativa känslor, så är extraversion förknippat med en att uppleva positiva känslor.
     Femfaktormodellens förespråkar att inte bara använda denna utan även använda andra personlighetsskalor. De hävdar att dessa faktorer bara är en del av alla skalor. Sedan kan alla drag hos personligheter relateras till dessa fem basdimensionerna.

För att dra en slutsats av detta är att personlighetspsykologer har använt faktoranalysen för att identifiera de drag som är viktigast för att skapa förståelse för hur personligheten är sammansatt. Faktoranalysen kan tillämpas på lite olika sätt av olika forskare. Eysenck har lagt tonvikten på extraversion-introversion och neuroticism. Cattell föredrar att beskriva personlighet med hjälp av 16 olika personlighetsfaktorer. Skillnaderna uppstår därför att vissa personlighetspsykologer har föredragit att slå samman flera faktorer från en lägre nivå till ”huvudfaktorer”, medan andra har avslutat faktorsanalysen tidigare. Ingen av psykologerna har rätt eller fel. De använder sig bara av olika kriterier för hur man ska gå vidare med analyserna. Både Catell och Eysenck beskriver t.ex. faktorer som verkar mäta extraversion/introversion och emotionalitet eller ångest. Vidare verkar personlighetspsykologerna vara överens om att det finns fem personlighetsfaktorer ”The big five” som ger den bästa beskrivningen av människans personlighet. 

En begränsning i dessa huvudperspektiv ligger i att vart och ett ensidigt förlägger huvudorsakerna till individers funktion och dysfunktion och därmed också till skillnader mellan individer i dessa avseenden till antingen mentala, biologiska eller miljömässiga faktorer. Beroende på om tonvikten läggs på mentala processer, biologiska faktorer eller miljön kommer behandlingen att inriktas mot samtalsterapier, psykofarmaka resp. förändringar i patienternas miljö. Under senare decennier har ett alternativt övergripande synsätt, som utgår från att skilda faktorer påverkar varandra, vuxit sig allt starkare. Förklaringen till att en individ fungerar på ett visst sätt i ett helhetsperspektiv måste sökas i det ständiga samspelet mellan mentala och biologiska faktorer inom individen och mellan individen och miljön. Detta gäller både personlighetens utveckling genom livet och individens sätt att fungera vid en viss tidpunkt. Denna riktning inom personlighetspsykologin är en avspegling av en allmän utveckling inom sådana vetenskapsdiscipliner vilkas huvudintresse är dynamiska, komplexa processer.
      Som jag nämnde tidigare i texten, att forskare och psykologer är ense om att personligheten formas av olika faktorer och är ständigt ett dynamiskt samspel mellan psykologiska, biologiska och sociala faktorer håller jag med om. Det är många faktorer som samspelar i vår personlighet. Varje individ blir påverkad av olika saker t.ex. sociala faktorer eller någon annan av psykologiska. Personlighetspsykologin är ett väldigt komplicerat ämne och det finns skilda teoretiska insatser som både betonar olika aspekter av människors personlighet samt motsäger varandra och också kompletterar varandra. Genom personlighetspsykologins utveckling med olika forskare har det gjort så att forskningen har kunnat gå framåt. Forskarna har med hjälp av varandra och dess hypoteser och byggt på sin egen forskning, som har haft stor betydelse för hur vi tolkar personlighetspsykologin idag.


Idag finns det ingen teori som det råder enighet om. Personlighetspsykologin är ett komplicerat ämne och det finns skilda teoretiska insatser som både betonar olika aspekter av människors personlighet samt motsäger varandra och också kompletterar varandra. Enligt Femfaktorsmodellen och de fem faktorerna visar på ganska distinkta kopplingar med mått på andra personlighetsskillnader. Dessa är motiv, känslor och interpersonellt fungerande. därför tror jag att denna teori skulle fungera bra för kriser i samhället. Neuroticism låter också relistisk eftersom 
neuroticism är förknippade med att man upplever negativa känslor. Om man har en negativ känsla och när det blir tillräckligt starka blir känslan nästan sjuklig. Om man istället tittar på den biologiska grunden är den sämre tillämpat eftersom i den biologiska grunden finns ingen riktig ”kris”.



Create a free website with Weebly